(isöga)
isen
är origo
i äng
öga blickar vidgat
in i trädringens
vitmantlade
skönhet
mantlar vävda av diamantljus
tårar
tränger
upp
ur rört bröst
isöga
blinkar
fäller ut vingar
svävar
rör vid
snöbaldakinens mjuka linjer
gnistor
frigörs
isöga landar i mantlars mjuka vågor
täcks varsamt över in i vila
*
(vävarhänder)
insikt
i ords
vävarhänder
jag kämpar
att väva
de ord vilka renar
vilka helar
klorna vilka sliter mig i stycken
med stela fingrar
söker jag hålla detta livstycke
samman
det rinner
ut ur
mina fingrar
*
(bergsram)
bergen
ramar in floden
hjärtblad bäddar in
ringarna
paddeln skapar
kanoten
ett seglande höstlöv
bär
trädets sånger
hon vilken lämnade bilden
andas stillhet
stillhet i fridssinne
*
(svävandeoblater)
oblater
svävar
smälter i luftens händer
vari vindar vilar stillhet
skådar
markers skönhet
*
(”)
det finns många målade masker
egentligen dödsmasker
kanske renas dessa i det snö är
*
(”)
ord svävar ut
vävarsamtal
ord dras åter sluts i kassavalv
med säkra dörrkombinationer
*
(”)
vad är godhet
är det gesten eller sinnesfrids verkan
*
(bladgåva)
järnek
bugar
böjer nacke
välvd i snömantel
breder ut kvistar
till hinden
hon vilken i nattens snömjuka
lägger stigar i äng
i tacksamhet tar hon in
gåvan
järneken
värmer hennes ögonrymder
snösparv
vitvingad
följer hennes vandring
skänker henne
ljus
så är nattens vakargåvor
*
(vördnadshänder)
gnistfolken
skrider
bär vita lågor
lyfter
i vördnad
händer
lågor svävar
ljusbringande
mjukhet
*
(säckar)
hon lägger
det hon var
i säckar
når sakta den hon är
havet
bär många ringar
hon jonglerar
med ringar av stål
låter
ringarna falla
smälter dem
med tacksamhetens tårar
säckarna
fyllda med
allt det hon trodde gavs
höljer hon
med insiktsväv
löser bojorna
in i
visshet
hjärtvisshet
*
(skymt)
hon
skymtar honom
i natten
skådar han
in i hennesa drömmar
tillåt mig
hon lägger
händerna sina inöver drömmarna
i värn
*
(”)
tillåt svaren falla in
se snön
den – snö bäddar in i vithet
*
(”)
tillåt är ej att säga ja till allt
det är att iaktta med öppna ögon
för att se det vilket är ja framträda
samt be icke är vandra i fredag
*
(vithav)
i händer
kupade
landar dun
smälter
i droppskogen
ljuder
stavar
istappar fyllda med bubblor
stämda i tonarter
av sällsamhet
hon andas
droppar
är isrosor
i trädens grenar
han skådar hennes ansikte
i barkens hölje
hon rör vid
hans
fingrar
så nära
snuddar de vid
varandra
bortom
land
bortom
hav
*
(kristallblad)
kristallblad
svävar
lyfter
fjärilens vingar
bär
fingerdroppar in
in i
släckta
oroligt
vrider sömnen
pannans floder
kristallblad
fjärilsvingar
smälter
in
sömnen andas
stillhet
i puppan vilar längtan
*
(kvinnodröm)
kvinnan
vakar vid lågan
skuggor kryper
uppför
kan du
älska mitt hjärta
trots
detta
kvinnan skälver
i rädslans omfamn
kan ändå ej glömma
doften av detta är
älska
kvinnan sluter
rädslosjalen
allt
tätare
om
nog nu
viker drömmen
lägger drömmen i askens rötter
viskar
tunt
dig räds jag att släppa in
in i mina händer
hon lystrar
vattnet under isen porlar
sköljer drömmen vit
rädslan
släpper kvinnans hand
smeker hennes ögon
det finns vackra händer
*
och varför skall du glömma
det ditt hjärta
sköljer
rent
ur svärtans linjer
floden är ett öga
vilket omsluter i kärlek
dessa
händer
*
han
stiger ur
den
drömmen
stiger in i
den
drömmen
ser ett ansikte
i elden
mannen
skådar i sina händer
hör
kvinnan viska
varför
är din vilja att glömma
det vackra
i ditt liv
*
(”)
i snö
i snöns verkan
kan du se såddens verkan
oändligheten
*
(”)
du är det dina händer talar
*
(stjärnmoln)
hon
sitter
på hällen
däri vintersolen
skänker
flarn
håller i händerna
ett moln
stjärnmoln
stjärnmoln
vem kan spinna din väg
vägen min
är din
vägen din
är min
så spinn med synen
den tråd
vilken är
vår
gryning
*
(vid
bergssjön)
hon vandrar
till sjön
den sjö
vilken vilar
i bergens händer
vattnet
ett ark i klarhet
hon målar med fingrar
hans ansikte
hon ser honom
befriad
dyka
in
i
sjön
ser honom
stiga
upp
han är glittrande
pärlljus
mig såg du ej
du näre
*
(snöbrunn)
brunnen
är lagd i snö
bergen är resta violetta
vindar
sveper
lindar in
jag är en snöpuppa
stegen är din nalkandes närhet
lycka är ett
steg ut
ur
in i
*
(ske
kan)
kanske
kan
ske
att datorfrid
är att stiga ut ur illusionen
in i skönhetens är
ske
kan
snö driver in hjordarna
så är jag
en snödriva
*
(himlar)
himlar
andas viloblå
gnistfolken
viteldsbärare
vilar stilla
i snötempelskogar
diamantvingar
tänder
bålet
det vilket värmer
allhänder
strofer stiger
rör
vid
stillhetens gong gong
*
(snövind)
snövindar
lindar in
vandrarstigar
stegen är
puppor
viskar vägen
vandraren bär en vidmantel
stegen sjunker
djupt in
hon är ett skådande
träd i vinterskog
*
(spårgirlander)
spårgirlander
löser
väggarnas knutar
hinden betar
vintergäck
fåglar
yr moln
gnistrande dunpilar
förenas med
markens sidenjordar
*
(”)
allt är allts gestalter
när du vidgar synen
*
(”)
se snödroppens stängel
hur snödroppen i kärlek
skådar markens stämmor
lyssna in i hennes hjärtsång
*
(”)
blygt böjer hon blicken
målar med ödmjukhet
ansiktets
handens rymd
*
(”)
skåda det uppenbara
i det du trodde vara det slutna
*
(ser)
hon ser
detta vita smälta
floden sköljer
skuggornas
svarta
ok
dunkelheten suckar in till stranden
hon ser
den svarta floden stiga
övermanna
hennes
syn
fingrarna
nariga
röda
av byket
svider
hon lägger det sköljda
de vita arken
till
bidan
*
(fly)
så flydde jag
de hårda nävarna
så flydde jag
snörkängorna
flydde
livstycket
de band så hårt
lade blicken in i molnen
slagen kunde vina
okännbara
så tämjde jag
smärtans
ilande
gadd
de gavs ej löfte att tämja mig
att stämma min flodvåg
jag lade min blick
i molnen
däri gavs jag nåd
*
(böjd
gren)
ser du
den böjda grenen
slingan
bär
snöblad
sträcker handen
lugnt
i givande
i tar emot
dig
*
(minneskol)
hon
rör i de falnade
minneskolen
glöden
kisar bak
slutna vingar
minneskolen
väcks
av enekvisten
en låga
skälver i rädsla
ögonen hennes
omfamnar
rädslan
det är i den stunden
hon in i tystnaden
andas
ser
mannen
jag har kommit att älska dig
*
(har
du)
har du hört
hennes andning
hör
henne andas snö röd
har du hört
henne dansa
i tonen
andningen skänker
har du sett
din hud glöda
i spegeln av skriften
hon skriver
*
(”)
det går att säga att du vet
upplevelsen förtäljer dig
om detta veta är bäring är bärande är bärarm
(”)
2+0+1+5 en svävande harmonisk åtta
kanske är det så att i denna årsring skall allt sväva falla
på så kallad plats för att stiga in i nåd ur tyngd
*
(ögat)
linda
linda
nystanet
rosenbladen doftar
ögon
fönster
vingar
linda
linda
i mitten synes
cirkeln
origo
pupill
tempelgången
leder
in
*
(reser)
hon
reser vägar
rösten
ur det spända
manade henne
hon reser
i cirkeln
elden manar henne
vägen
trumman ljuder
natten borstar hennes hår
i gryningen lyfter hon
breder ut vingar
vingar ur purpurandning
*
(böjd)
böjd
med handen till hjärtat
med blicken
skuren
i smärta
stillnar
hennes gång
ur vimlet stiger han
möter hennes ögon
svara
kom
låt oss färdas
hennes ögon
helas
när deras lågor skimrar
ett
*
(solängar)
så
vida
andas solängar
spåren
ur natten lagda
förtäljer stigar
komna
gångna
förtäljer närhet
given ur månsilverhägerns
rena klarhet
*
(”)
är icke resa en form av pollinering
så är
förändringens cirkel
*
(”)
det vilket värker
manar dig ut ur det instängda
*
(”)
lev med bilden av att alla gör sitt bästa
en del har djupare skuggor att lyfta
*
(guldrödsand)
ökensanden
reser
kornen
målar
guldröda
klippor
uppför väggar
klättrar
skuggor
djupblå
svävar
rörelsen
nattens drottning
fröjdar
vandrarens
syn
kondoren
svävar
höljer klippor
inom vita skirslöjor
han välkomnar
dagen
*
(ordhänder)
dina ord
är
händer vilka omfamnar
mina ögon
skänker
gnistan
med viken solen
kysser droppen
droppen
är
mitt hjärtas sång
*
(skriver)
hon skriver
i sanden
skriver i öknens
guldglödande
sand
guldsilversand
i månsilveröknen
älskade
et var
länge sedan jag skrev till dig såhär
ändå
skriver jag alltid
alar
i nätterna
orden till dig
*
(takkjolar)
taken
bär vita kjolar
glider
mjukt in över kanter
klipphängen
vakar
bidar
fäller droppar
i klarnade
linjer
*
(manar)
de manar henne
rista in orden
i huden
med vingpennor
givna av himmelsögon
*
(”)
lägg ej din egen önskan på medvaranden
med anklagande stämma
*
(”)
åter och åter
se fåglarna
de tvekar ej
kulliderar ej
*
(”)
lyssna till hjärttonen
den är alltid ren
den skorrar ej
den ärgar ej
rostar ej sönder
*
(djupblå)
midnattsblå
andas
himlar
skimras in i stjärnhänder
apelsinlundens
djupgröna
blad
glänser
frukter
sänder doft
ur
skymning
*
(timmer)
bron
lagd av timmer
manshänder
dammen
är
fylld med
vingfolksrörelser
pilar
avklädda
höljer
skänker
lä
hon lyfter hjärthanden
fågel landar däri
*
(omtankerörelse)
så rörde
omtanken
vid hennes insjunkna
bröst
så
rörde handen
vid hennes stormande panna
så
gavs hon andningsro
*
(hand
i hand)
hand i hand
väg
flätas
i väg
snö
gnistrar
safirer
luften andas ren
rosiga kinder
leende
ögon
möter sol
*
(”)
varför söka
det vilket finns
ett
är att lyssna
*
(”)
så är det med dörrar
dörrar leder in
leder ut
leder ut leder in
så är det med rörelsen
*
(”)
se med fria ögon
lös bojorna åsikter lagt
*
(vinterrönn)
fågel
fåglar
bär tofsar
gräset bär plymer
rödbröstade
lyfter
toner
snövindar yr
gnistmoln
tänder snölyktans skimmer
*
(sömnbladsvagga)
hon sluter
ögonen
in i sömnbladsvagga
skrider
svävande
in i
marmorblänkande
han för henne
in i dansens cirklar
*
(strandeldar)
strandeldar
tända av
lagda plån
stickorna gav
flodträdets svar
de komna
värmer
händers tömda
*
(hjulet)
havet
stiger upp ur
lagda murar
hjulet bär
tusende
ekrar
vagnen är stjärnspanns
månfyllda stillhet
*
(”)
det okända
är det kända
det kända är det okända
och allt detta är det hända
*
(”)
öppna ditt inre samt se allts inre
*
(”)
består samtal av att ha rätt
eller lyssnande
(mistelkronor)
träden
bär mistlar
mistelnystan
med vita bär
björkar
kammar
sina långa hår
mistlar
manar in sångerna
de vandrade in i
helandegång
druiderna skådar in i sandjordar
*
(ur
smälta)
droppar
givna
ur smälta kristallblad
tysthängen
i de vida tystskogarnas
skönhet
kyss mina ögon
hela mina spruckna linser
rör
vid min huds
smärta
*
(backar)
backar bugar
in i solvind
bäckar porlar
in i
äng
fåglar ler
i vinddans
solhänder
lyfter skuggors
klättring
mina ögon är vita
*
(bokar)
bokarna
i parker minns
de ljuvas danser
de vita
vilka vandrar
in i
nätternas
vårgryning
*
(”)
fienden är egentligen dina egna fientliga tankar
din rädsla för att se
det du trodde krackelera
*
(”)
det vilket spricker ut gör ont
ändå gör det ej ont ty det är motiverad smärta
kommen ur insikt
*
(”)
smältvattensdroppar
säg mig; vad liknar dessa
*
(i havet)
i havet
sitter hon
på udden av
en spets
ögat en drömmande ö
ser ringarna
läggas
hon minns mannen
vilken målade
sandstrimmor
i tusenfärgers toner
minns hur mannen blåste ut
mönstren in i vindens modershänder
mannen
bejakade
skriften
drömskriften
hon balanserar på spetsen av
uddens
rosenö
i havet vilket sköljer
ringars
otydligheter
rena
*
(lyssnar)
hon lyssnar
till jordens sånger
dessa
vita
bolsterdun
lyfts
stiger
droppar nynnar
fåglars
färder
tankefrid
vaggas
i hjärtats händer
pendeln är handen
vilken viskar
urets ur
ur
universums
rörelse
*
(skådan)
han skådar
in
över skogsranden
giv mig
en skymt
hon drar sig
in
i osynligvrår
smärtan
vrider
den alltför hårt
spända fjädern
drivfjädern
spiralen brister
hon faller
samman
*
(återvändande)
återvändande
röster
spannen
lyfts ur
brunnars
djup
vatten flödar
genom
kvistögons
vidöppna
banden
är lösta
spannet
hinken
är ett minne
släppt av händernas
åter
vändande
*
(”)
visst planterade de rubiner i ur
se ordet ur; universums rörelse
se ordet watch; vaka
*
(”)
skåda drömmen
se det drömmen är
den dröm vilken var samt är din linda
*
(”)
så är det; smältvatten är
det stigande violetta ljuset
*
(ljustoner)
i natthamn
leker
vindar
valpar löper med mjuka tassar
kristallgräset
klingar
spröda toner
fjällen
följer
forsarnas stenföljen
fritt
faller
vattenhår
han dansar
iklädd
vit kaftan
med kjolar utbredda
ett moln
i skimrande ljustoner
kvinnan
sjunger med stämma klar
följer sitarens
spända
lindade trådars
sutror
stenar viskar
palmbladens sagor
*
(vajandestammar)
vajande
stammar
skrider in i möten
möten med
vindarna
vindarna
andas
andas mildtoner
så smälta
det sagda in
så porlar
källans klarhet
*
(gryningssläde)
gryningssläden
är ett kupat
silverblad
bär ädelstenar
med
slipade av drömväverskans
kärlek
tvagade
i flodens
ljusrörelse
*
(andas)
andas
din stämma
blå är strandens stenar
runda
barnet bygger lyktor
till båtens väl kommen
stenar blå
lyfts
svävar
viker ut vingar
blå
snäckor
fjärilssnäckor
andas
vildblomstrens
ängder
stämma
din
andas
*
(i
tystnad nu)
ur
elfenbensdalens
händer
gavs jag en ask
snidad av åldersvisa händer
häri lägger jag mina ögonord
nyckeln
vilar stilla
ro
i tystnad
nu
(”)
den tonen håller du
allt
i hjärthanden
den tonen
är an klangen
*
(”)
lyssna in i vinden
kommer tonen före eller efter
det är sant
före eller efter är en illusion
ett illusionsbegrepp
*
(”)
det tillverkade skulle ej tillverkas
om universums stämma ej lade tonen i händer
imaginationsdroppar
*
(sträcka)
hand i
sträcka
kaveldun i majestät
oxar vajar i vind
vem täljer pipan
vem blåser
tonen
vind i vaja
oxar bär gula bröst
kvittrar serenader
bär solen genom grind
och slanten den glänser i önskebrunnens ring
*
(molntoner)
molntoner
kupar händer
runt
upp
rörda
sinnen
stormord
virvlar
ur ögonkupors
oseende
vem
vem
till åter
molntoners
nåd
kupar händer
runt
upp
rörd
*
(så)
så
give dig
mjölets rena
så
give dig
brödets nåd
så
give dig
i sikt
att skalen är
lyftande fjärilsvingar
så
give dig
brödets arom
i
insikt
*
(alar)
alarna är samlade
runt fältets lapptäcke
pjäserna
är livets rörelse
alarna släpper hästarna fria
riddare bugar i vind
ryktar hästarnas manar
rykten lyfts in i ljus
tornen är rosenspaljéer
drottningar
konungar
bjuder in till dans
bänder kupar händer runt jordar
alarna lyfter de matta
fälten spirar i vårgryning
*
(”)
fråga dig oupphörligen vad hjälpa är
*
(”)
tidsklockan
är det blå havets stränder
*
(”)
slå ej med handen om du ej skall skörda lin
*
(”)
den rena tonen lyfter dig ur tyngden
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar