(dessa)
dessa
blad
lägger jag i skalet
skalet det täljda
med silverblad
jag såg dem vrida
sina händer
vid floden
vattnet glittrade
glittrade
ikapp
med
deras ögon
lärften
den
vita
vred de
hängdes i vinden till
tork
och i detta vridande
såg jag stjälkar
stiga
upp
ur jordfingrars särade
så viskade allt
får jag
lov
så trädde de alla
sidentrådar
genom nålens ellips
dansade
i tima
sju
*
(punkt)
i insikten
av
mina händer är
svedjemarker
kolglöden falnar
askan virvlar
upp
i grånaders alltoner
jag ser natten träda in
blodstenar
på
trådar av
moln
i natten
synes ibisstorken lyfta
jag tager steget
ut
in i intigheten
ögat sluts runt
mig
jag upplever
irisfälten sköljas in i
svarta
kolblad
jag sätter punkt
punkt
natten manar
punkten är stormens
öga
är
kornet
är fröet
är
knoppen
är
den sammandragande
skönhetsandningen
är
modet att våga
vara
stilla
jag planterar
denna punkt i
denna
beredda
jordhandsbädd
*
(nät)
de drar samman
näten
ögonnäten
blänkande sken
synvillor
dras
upp
i strandpenslar
skenet
putsas med sand
blänket
stiger in i
befrielsens tårar
*
(detta)
detta är stigen
vilken skänker bergen
vingar
granen
sveper mantlar om
andas
andas
du borne
allt är
väl
*
(händer
vissna)
händerna
är de vissnade bladen
så
fyllda med längtan
plockade
murens stenar ned
fingrarna
malde hindren till grus
grusades
gjordes de ej
den lagda ringen
vari
rosenträden
andas tempelsånger
dessa händer
är hällda
står med bröstet
blottat
*
(”)
vilan är stillhetens
droppe
skänker näring till
dagens klättring
*
(”)
kan du se bergen vandra
då kan du se din egen
tyngds illusion
*
(”)
i virveln sker
förlösningen
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar