(gnista)
marken är
öde
siaren skådar
in i linjerna
öde är
den övergivna
marken
tömd
tom
silhuettblixtar
ur eld
siarens hand är
sluten om
om vad
sakta
öppnas
siarhanden
gnistan
läggs
i gräsets torka
sammanfört
knippe
siaren andas
blåser varsamt
elden vaknar
kvistar
grenar läggs till
marken
välkomnar
liv
siaren skänker
svar
öde är
ej
mer
över given
het
*
(stenägg)
de har vakat
med
stenäggen
lagda i
malakitskogars
rothav
de kupar händer
runt stenäggen
skalens blad
vikes
ut
kristallfjärilars
rena
vingar
rör vid
hennes sargade
ögon
hon ler
in i
malakitskogars
bladvind
*
(sandörn)
sandörnen
sveper vida
segel
stranden
lindar av
sandmanteln
blottat
är havets djup
ytan
är att snudda
vid
ögats rand
djupet
är
rörelsens
fridskälla
älskade
rör vid mitt
hjärta
sandmanteln
svävar
skimranderöd
stranden
är
den vilken
vakar
med
skarpögd
blick
bär
sandmantelsvingar
*
(landet är)
hon
stiger in i
landet är
sträcker fötter
in i
jord
sträcker armar
in i
moln
barkens hjärta
skimrar
hennes
fingrar bär
bladkommande
*
(”)
molnen bär alla
nyanser
vila dina ögon,
din syn i den tilliten
du behöver ej
försvara den du är ej heller gå till reträtt
vila i tillit i
din hjärtbåt
den båten har
en lanterna
*
(”)
kobran har en
orsak till den hypnotiska gåva den givits
samtal har ej
den orsaken ändå brukas hypnos flitigt
*
(”)
du tänder
troligen ej fnösket innan du tillrett bädden
genomskåda det
bakomliggande
skåda genom är
en verklighetsbädd
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar