stigarna i
bröstet
mitt
är sargade
fransade
tröskelmattor
var gång vinden drar in genom
obevakad
springa
vaknar en stilla
krusning
bilden av nattens
månsvarta
hav
vari stjärndroppe
viskar vakna
det enda svar jag kan giva är
jag har repat upp
bärlagren
krusningen
den
knyter jag handen
runt
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar