en främling
snuddade
vid
min kind
däri jag vandrade i nattens regn
skogen hälsade mig
jag insåg att främlingen var
en av mina tårar
så stilla
vävde tåren med
nattens stilla
regn
så djupt önskade jag
att främlingen var
fingrar fyllda med ömhet
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar