vågen

i natten viskades ord

arkana

arkad

arkipelag

så trött lyftes ej handen till bladet

till pennan

kolet glödde ej mina ögon

de gångna orden

sitter vid en koleld

i milans

verkan

arkana arkad arkipelag

pärlband

arkanan visar dig universums hjärtas andning – är du redo

arkanan tar din hand leder dig till källan

arkad

välvda bågar

valvvandring

drömportsvandring

moder måne skimrar valven

dina ögon andas silverblå vit aning

hör du floden vilken vandrar nedför berget

sångerna vid rörelsen av stenar

hon tar din hand

leder dig till källan

arkipelag

öar av

stjärnor

glimrar tindrar i havet

havsfärder

hon tar din hand

leder dig till källan

sätt dig här en stund

de gångna orden finner du ej ty de är gångna

de orden andas i ditt hjärta

manar dig mjukt

du finner dem ej ty du söker

andas mjukt

in

de gångna orden blåser lätt på dunet i din hand

och dunet är en vit fågel

de gångna orden blåser lätt på maskrosbollens vita i din hand

och dunen är en soläng

det gångna ljuder i natten

håller din sovande hand

berättar dig världarnas sagohav

havet viskar mjuka dyningar

oh, detta vackra ljud vilket sköljer in samt rör vid stranden

vindarna ler ökar styrkan

eller är det havet i samspel

havet reser en våg

vågen reser ur havet

ett finger

en topp

vilken lindar in sin rörelse i ärs hymn

havet viskar

ser du surfaren

vågsurfaren vilken står på fingertoppen

vågspetsen

eller har surfaren dragit upp denna våg

vad är vad

vem är vem

havet är glittrande skönhet

surfaren är glittrande skönhet

detta är den ultimata balansen i samspel

surfaren vet, vågen vet

toppen lägger sig i vila för att stiga upp igen

det gångna ljuder i natten

håller din sovande hand

berättar dig världarnas sagohav

havet viskar mjuka dyningar

oh, detta vackra ljud vilket sköljer in samt rör vid stranden

vindarna ler ökar styrkan

eller är det havet i samspel

havet reser en våg

vågen reser ur havet

ett finger

en topp

vilken lindar in sin rörelse i ärs hymn

havet bär mig till stranden

kläder hud doftar renhet

havet bär mig in i skogen

till en sten vilken slumrar i solgläntan

ett väsen ligger helt stilla lapar sol

vem är det frågar nu vinden

det är en orm

ormen lyfter huvudet

ligger kvar i ring till ring till ring

uroboros

ouroboros

ormen är en cirkel

ser du

ormen slukar sig själv – varför

där

för

var för livet