det mesta vet

höstlöven vet

det mesta vet detta

ändå hänger du upp önskningar i glaskulor

i tunna trådar

hon ser sig om

vill se rösten vilken talar

tilltalar henne

hon ser ej ty natten är tätnad

av molnvandrares vida mantlar

rösten viskar mjuk

det är du

vilken talar

i natten uppfylls jag av intighet

jag är ett moln

svävande i sömn

det är vackert

gott

de gångna orden spinner

ljusvindar in i framom

fånga oss ej

följ stigen