i den blådrömmande
ängsklockan
lade hon skruden
steg uppför berget med bara
fötter
stigen bar hennes
stigar
stenskålen med silverklara
andades in hennes
ansikte
vinden lyfte hennes vingar
fri
svävar hon
in i nattskyars tindrande
eldvärman
förglömmer
de blödande såren
sidendukar böljar i ökennattens
tamburiner
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar