älskade
du höljer mitt ansikte
i dina händer
lyfter mig in i sjöbäddens
klarnade
källåder
rör vid de ord
jag endast viskat
i mitt hjärttempel
våra händer är
gondolen
vilken för oss
till ön däri stenringen är
väktare
över vägen vi till förne
ej såg
till ön däri liljorna växa
däri kalkarna
är fyllda med gryningshymnen
och vi lovar varandras
stämma
intonande
älskade
jag hade nästan glömt
din stämma
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar