kunde jag vagga
dina tårar
din oro i mitt bröst
kunde jag vara
havets mjuka dyningar
vilka sköljer fram
dina osynliga stränder
kunde jag vara
din tröst din glädje
i nätter vari du ej ser
så viskar nattens juvel
i strimman av mina
slutna
ögonmoln
kvinnor flätar korgar utur
palmernas gåvor
i vördnad andas de monsunens
mening
i fingrarna stiger sångernas
oändliga visdom
alltmedan floden förenas
med sjöbladets lotusskål
jag har vävt en kupol av
kristalltrådar
den sitter jag i
andas in tonerna andas ut tonerna
ur min osynlighetskupol
vari stjärnorna lyser upp
mattade bröst
ögonbär har jag plockat
trätt dem på strå lagt bären
i korgen flätade jag av vide
gullvivans bjällror
väcker förgätmigej
korgen har jag planterat
i din tröskelsko
snörningens knut
får du lösa
soldiset skingras
stiger
doftar morgonvinden
nynnar
i den sovandes fingerblad
är drömmen din sann eller ej
dröm ur molnen
han andas
dröm mig
jag vandrar in i dunkelskogarna
de har sagt mig
skogen
dunkelskogen
förde mina steg
stigarna var slutna
månskäran skar upp dukens skira
väv
träd in
väven slutes
han sitter vid
elden den vita
kom
våra ögon sköljer oceanen in
han kysser mina linser klara
motståndet är en fågelunge med
pickande hjärta i hans händer
han smeker fågeln lugn
släpper fågeln fri in i
stjärnvinden
tysta
tystvingade förtäljer vi varandra
närhetens liv
vandrar vi i de upplysta skogarna
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar