allt har en grundstämning
av
i
kärlek
hur skall du kunna nå denna
om du attackerar
kärleken
soldiset stiger upp ur
stendammens
klarnade
öga
ur den täta dimmans mantlar
stiger gestalten fram
så vacker
är du
så vackra är
dina ögon
förtätad är du av regn
pärlor
sol
dis
för att jag skall se din
regnbågshud
du vackra dag
jag hade nästan glömt
ända tills jag hörde din stämma
andas
viska till mig
hör
jag hör dina fingrar
trumma mjukt
på fönstrens spända hud
regnen har i silver målat
månens portar
du väcker hennes stämma
ur bergsådrings
allvarsamma vaka
din hand leder mig
till landet är
däri vi avklädes
illusionens bortovaro
jag andas dig nära
i landet hav
nästan hade jag glömt
du kommer till mig i natten
rör vid mina ögons djup
sluter mig i dina armars välfärd
färdas gör vi
genom markernas eldar
vari havets silverblad
nuddar
snuddar
turkosstränderna
apachetårar klarnas in i
gryningsdaggen
vilken kysser
tåknopparnas bladkronor
du kommer i din vilja
till vår närvaro
du höljer mitt ansikte
i dina händer
lyfter mig in i sjöbäddens
klarnade
källåder
rör vid de ord
jag endast viskat
i mitt hjärttempel
våra händer är
gondolen
vilken för oss
till ön däri stenringen är
väktare
över vägen vi tillförne
ej såg
till ön däri liljorna växa
däri kalkarna
är fyllda med gryningshymnen
och vi lovar varandras
stämma
intonande
nästan glömd var din stämma
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar