hon vände sig
i förtvivlan
till oraklet
oraklet
blickade
in i oändligheten
svarade henne
med
oändligheten
detta kunde hon ej
med tanken tyda
hon ilade
till
marknadsplatsen
gav en sliten kopparslant
till henne med krökta klor
klokröka siade
tragik
katastrof
hon vände sig i
förtvivlan till
och hon flydde detta
sagda
endast för att
utan väggar eller tak
landa
i
hans väntande famn
grunden
bar
dem
in i oändlighetens ögon
hon hör oraklets stämma
i djupkärlek
viska
så
är
meningen
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar