de
en gång
bredde ut
händerna sina
de
spillde
ej ut
mjölken
för stumma städer
de
bredde ut
hudarna sina
de kvävde ej
hennes anding
de
lade
hörseln
smekande till
markerna
de
upplevde
hennes hjärtblods blå
bar stenar till
cirklar
stenarnas stämmor
tonade in
tonade
ut
hennes andning
de
tonade
stigens spiral runt berget
varur källan väckt
sprang
detta sprang är källans sånger
hymner till
hennes svar
i spegelskålens
ögon
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar