drakarna
kysser stränderna
ur havet
stigna
vingarna
rör
vid
vindens inkapslade
lyfter stjärnorna
in i himlars
klippstäder
kristaller
ljuder
in i land och marker
drakarna
kysser stränderna
ur havet
stigna
svärtade
renas
av
andedräktens vita
kiselstenar är sandens
ljusskänkanden
tvagar
lagd kajal
ur hennes ögonlinjer
havet lyfter
ansiktet
drakarna är ädelstenar
i nattens öppnande
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar