människobarn
du kan tala utan att skriva dig
ditt straff
du kan putsa de immade glasen med
silkesduken
spindelmor vävt
just
för dig
hon ser din djupa mening
hon stryker undan slöjan
en lock ur din fårade panna
viskar
se
se de klarnade
glasen
*
(bumerang)
så många kastade bumeranger
barnet med den tunna huden
med ögons klara
sjöljus
skälver i vinden
händerna är knoppande vägar
naglarna är skira blad
skatter
oskrivna kartor
inunder huden
andas blå drömstäder
fadern har täljt
av gren
barnet kastar
bumerangen
ren
ren
återvänder
den in i barnets hand
(skenande)
kanske remmarna brast
kusken håller i remmarna
skottet brinner av
hästen skenar
i vild panik
tömmarna
remmarna brister
hästen
stannar i skenet av
skymningsglödens
vackra sjööga
(lövregn)
löven regnar ned
svalkan
given
bladens nedtecknade
sommardofter
virvlar
rör
rör vid markers
åsedda
*
(skogsregn)
lövregn
skogsregn
stigar djupnar
i grottor glöder
lyktmakarnas eldar
spinner lågor
in i
strofernas
knoppar
vandrar i höstkommande
nätter
nynnar till
vajande
lanternor
vaggar
solvandringar
månvandringar
in i drömmognad
*
(tyststeg)
stegen har tystnat
trappor
i träda
minns
stenläggarens händer
ogräset
växte
även
det
vissnade
gav upp
fukten tränger in
genom murar
solen uteblir
skuggorna är långa
släckta pelare
tystnat
har stegen
en del nattvandare
kan höra
en kvinnostämma
kvidande
vagga sig själv
må jag skriva min saga bättre
nästa gång
*
(nattbladsstjärna)
stjärna av
nattblad
rör med fingergnista
vid
den släckta
lågans
brutna
stängel
rosenvinden
rör vid klippornas
vita
anemoner
*
(glapp)
bärgrunden
är
bruten
sulan fallen
är ett fotspår
infallet i markstigen
munnen glappar tafatta ord
hälen glappar skavande
snörningen blickar fransad
i tomma hål
tårna inträngda i hörnor kvider
delarna
faller samman
foten andas
naken
hel
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar