(cypresstårar)
gardinens
vita
fläktar mjukt
ögons
skymda
blickar ut
cypressernas tårar
är givna ur skymningshänder
de svartklädda kvinnorna
vaggar
smärtstigar
cypresser
doftar vägar
*
(luftvioliner)
luftens vidsträckta
violiner
ljuder in över land
in över hav
under
stiger
in i släckta handblad
vitskimrande är
hans vakargärning
med drömkvinnans stigar
*
(eldplaneter)
träden är
gyllene fruktkorgar
fyllda med eldplaneter
rörda
av
mognade fingrar
rörda
av de
vilka kysser dofter till
träden andas in
träden andas ut
belivelsen
en sargad
sluts in i
stammens livsbark
ringarna i havet
är
de öppnade tårarna
(nu är)
nu är mitt vara mitt liv bakom
mig
lågan slocknar sakta
hon följer
gnistor vilka
landar
i marker
hon vandrar i skogarnas
silvermånsskära
djupt blå
är skuggornas pelare
stjärnor är tindrande
ledljus
överallt i skogen glimmar
bärnstensögon
säg varför gråter träden
*
(ögonhamn)
ugglemor
sveper med vingar
lyfter en ört in i ögonhamn
i den stunden sköljer bilder in
under ifrån
*
(livstycke)
hon bär ett livstycke
med
pärlemorknappar
sju i sjunde
ellips
livstycket
är
hårt åtdraget
snört runt midjan
floden klövs i
tvenne
flödet
andningen stängdes
hon knäpper upp knapparna
en efter
en
utan att de snärjande såg
snörningen
löste hon
klättrade nedför tornets resta
väggar
snöret var hennes
tvinnade
hjälp
livstycket hennes
är en silveroblat
i kvinnoflodens enade
tillgiver
andning
*
(stockrosor)
stigen leder uppför
stugan bär spruckna stockar
vindar planterar
stockrosor
vid grunden
de bär en bår
vindarna
sliter
drar i svarta slöjor
sånger
kvedosånger
bärs över heden
havet svarar
klipporna gråter
med den förlistas
slutna
ögon
blick
de följer stigen
nedför
in i klippornas
flätade fingrar
floden för henne med
ut
in
i havet
svarta hägrar
lyfter
molnen skingras
vita hägrar
bildar
plogen
vilken luckrar jorden
stockrosor
besjunger en kvinna
hon steg ur bilden
in i
havet
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar