jag minns en dolk med
oslipad egg
stött alltför ofta i jorden
i stenar
huggen för ofta i träd
så ofta undrade jag
skaftet var en gång pärlemorprytt
numer eller då lindat med slitna
läderband
mer trasor
vet inte längre var dolken finns
kanske gömde de den
kanske kastade de
bort den
det var så mycket de för kastade
kunde jag få sluta mina ögon
slippa denna skärande smärta
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar