frågesvar

vinden ber en kvinna sätta sig ned i kvinnovinden

hon gör så

de sitter tysta

tysta i en stund så lång som det tar en droppe att falla

sitter tysta i den stund det tar bladet att falla från läppar

i den stund det tar dig att vandra hela cirkeln krets i nionde

i den stund tystnaden öppnade sina kronblad

flyger vita ljusgnistor upp

vingburna kristallglasblad

luften vibreras rörs om tonande in i

allsfärers skapandevilja

kvinnovinden frågar kvinnan

vad upplever du lära är

varför bringar du mig den frågan

min vilja är att du skall fråga dig detta ty svaret har väckt frågan

kvinnan släpper tankarna in i inhägnaden av molnvidjekvistar

flätade i vackra mönster

flyg fria i inreljus hjärtvärme

in i nattkanotens

flodströmmar

följ tonerna

kristalltonerna varur ni är komna

i begynnelsen av allts var

kvinnan svarar vinden nu

till lära skriver jag i sandmolnen lärande

vari oasen stiger upp ur sandvingar av solfjädrar

är vi ej här för lärande av ande lär

lär ande av varandra

vi är resande i en tillvaro

ja; en värld av toner

vinden återbördade tystnaden i begrundanskorgen

lyfte så ett bär av klaraste diamantljus

så är det kvinna i kvinnovinden

genom dig skriver

regnbågsfärger

inom

ut

i

så är det man i mansvinden

genom dig skriver

regnbågsfärger

utom

in

i