vredgad

vad är detta vilket ljuder i skogen

vredgade steg river upp vidskogarnas lugn

bergen viker skyndsamt ut hindrande grenar

vreden slår sönder framsträckta egentligen värnandehänder

vredgad når bergets högsta bladkupa

sätter sig blixt stilla

andningen böljar

i vida sjok

saktas

saktas

det var svårt

att höra

din vrede är din sorg

tillåt sorgen

omfamna din smärta

stanna här en stund

vänd åter in i din andning

lugnad somnar i molnbäddsblad

drömmer

dröm

molnen skimrar pärlemor