sidenduk

av snöjordar

spann hon

trådar

till sidenduken

vari hon höljde ansiktets

stilla

sorg

hon vandrade i stormar vreda

såg vindar vridas i tvära klast

satte sig helt stilla

där under månträdet

slog rot i månskärans vagga

i dagar av nätter

i nätter av dagar

inväntade hon orden

vindarna stillnade

hon lyfte slöjan av våg

såg vildblomstrens ängar bäddas i snövippors höga gräs

byggde sig en hydda

till eldens skimrande låga