vidhäftat

pärlan såg hon skimra i havsbröstet

alltid städsevarande

hur mycket slagen än haglade nedöver in

länge hade hon i fylld allvarsinsikt

lyft ut

droppar smutsade

det hon ej såg var de illmariga

ögonen i en vrå

någonstans

det hon ej kände

var handen vilken av en

händelse

nuddade

illmarig

samlade upp dropparna

spann dem till svärtade trådar

vilka avgav smuts

trådarna vävde illmarig

ur en vrå

någonstans in i hennes hud

hon mattades alltmer

förstod aldrig det skedda

viskade allt oftare

hjälp mig

och är denna någon jag

eller är denna någon ett utomstående

detta vet jag ej

något har

klistrat sig

fäst

sig

fäst vid min hud

de svarta trådarna

alrunans svarta tårar

för första gången

som så ofta

frågar jag varför

tänder eldarna

inväntar

flammornas sänkande skönhet

dansar i snöskrud

i natten på glödande kol