snöstenar

i natten lägger jag snöstenar

fann dem

vid tjärnens isskugga

hon lade stenarna av snö i min famn

jag bar dem genom ängens höga snövågor

i boplatsen

lade jag snöstenar i ring

bad elden in i snöögas mitt

till lågorna

dansade jag hymnen

med ögonvingar slutna

innan gryningen

rörde hans fingrar vid mina ögon

snöstenarna var smälta

vi avklädde oss allt

steg in i sjön

av det smälta

detta kunde vara verklighet

och är det ej verklighet

är det verklighet i drömmens stund

ögonfingrarna

lever i

huden