kast

hör mig

hon vilken bär eldvärme

till knopparnas bris

breder ut vingarna

smärtan skär hudluften i strimmor

jag kastar mina ögon i skymningshavet

strandbladet

omfamnar

min tystnad

nattöga

hon ropar in

i nattens ädelstensöga

moderfader

fadermoder

hör mig

kom

mitt hjärtas

vilja är klar

hjälp

mig

vinden bär hans stämma till henne

hans ord kysser hennes hud

sköljer

henne

vida

in i

hans famn

släppt

hon har släppt den vida

kristallpälsmanteln

i mjuka svall ligger den runt bäckens fötter

hennes hår är ännu flätat

fåglar flyger kvittrande vingar

molnen silar ljus

bergen bär vitskira

brudslöjor

droppe av himlar

himladroppen

skimrar gulsilvervit

citronträdens blad

är

malakithjärtan

än doftar

citronögons frukter

ur stjärnhus

av kärnor

citrontårar

bänder upp skal

citrontårar är lundens inre

av glädje

urpipa

han sitter lugnt

blickande på trappan

ur pipan stiger

sagomoln

en kvinna lyfter ansiktet

ser seglande drömmoln

stiger in i sagorna

möter honom

på stranden vid eldbladens

skimrande händer

han rör vid pipan

bäddar in denna i fodralet hon i kärlek sömmat

du

kom