almen
uråldrig
bär en slipad
rund
bergskristall i ögonvrån
strålar i
snösländas
milda vingrörelser
en tår given av
hennes drömmande rörelse
hon vilken ömt
vårdar rosengårdstemplet
en djup suck höres komma
ur skogstemplets vintervaka
ur doften av hennes
tonande steg
snöslända
spinner av kristallpärlor
tråden till almens hjärta
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar