dagen är en gördel
lindad hårt runt hennes midja
kölden kan ej krypa in
håller henne samman i smärtans
skov
i skymningen löser hon gördeln
lindar gördeln till nystan
puman spinner i åseende
leker med nystanets påbrå
aror fyller luftens månhav
stjärnträden knoppas
natten är lågan vari hennes ögon
dansar
till trummans stämma
följer tråden leoparden lagt i
hennes vänstra hand
den högra nu skolad speglar
tigerögons ädelstensdjup
i gryningen ler hon
vid åsynen av ögonskålen
fylld med havtorn
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar