lommen ropar
över bergskammar böljande
vinden spelar kam
lutad till vitstam
barken ligger i mjuka vågor
runt fotvida
tempelruinstaden
rese ur stjärneldssand
hennes ansikte bär genomsiktlig
slöja
ögonen är framträdande dolda i
kanjal
månstrålar väver hängmatta till
solguldsbarn
vagga
vagga
lindar
i feberheta hudmarker
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar