fingertonsleder

vad jag tycker

samt vad jag inte tycker

det har inte en betydelse

spelar ej en roll

det jag upplever

är mitt hjärtas röst

kan du höra den stämman vibrera

det vilar mycket smärta

i tårdalen

trädens fingrar

ser jag nakna

osmyckade

marker dricker snö

det porlar i hennes hjärta

beklaga icke sidenjordarnas strålar

snöfolken rör vid dina inre ögon

slår dig ej blodig söver dig icke avdomnad

i vintersömn dövar snöfolken dina yttre sinnen

beklaga icke snön kristaller tonar innerlighet i ditt inre

i silverbladets smältande stiger droppens istoner ut

befruktar markerna hennes hud med ljustoner

ur kristallträdgårdens månögon

hon löper i vinden med fria utslagna steg

fotknoppar är doften av hennes hjärtas röst

viker ut bladen i hennes takt i sjööga

hon andas dig jordflamma

fingrar snuddade vid mina

i en dag i en stund i en natt

morgonvandrare

aftonvandrare

vari

sveper

du

din mantel

nattvandrare

lys upp min stjärnväg

jag vill ej känna fingrar

röra vid min hud längre

de bränner

vänder

bladen i mina stammar

trädfamnen är öppnad

kanske hoppar jag ut från berget platån däri jag

i skogsstjärnor vilat mina vingar

det skulle jag vilja i tillit

tjärnens öga klarnar

min vilja är ej att skälva

i det rosenmolnen omfamnar mina ögon

i det livet kallar mig

därför där för sänker jag min stämma

in i

tystmelodier

räknar

fingertonsleder