bäddat
har solvinden
de stumma bladen
vindspelens klagosånger
spräcker blyfaten
solvinden släpper
de sejdande bladen
skallror ljuder i hyddgården
han vilken vandrat utan år
talar
genom de mörka skogarnas träd
granar bokar cypresser
följer spåren
han jonglerar ringarna
i rörelsebalans saturnus
sann är meningen
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar