hon begiver sig in
i cypressernas
höga dofter
vari tårar
vidhänger
flikblad
vari svarta slöjor sveper vind
varsamt
öppnar hon
de gallerförsedda dörrarna
rostat har de vackra smidesjärnen
under regnens vandringar
gångjärnen
släppt
lyfter
med ömhet
hjärtat sitt
ut
lägger hjärtat
i önskebrunnens sin
vattnet glittrade
så vackert
däri
länge
fordom
ögonen släckta
bäddar till hjärtat
lägger brunnslock på
vrider om nyckeln sju varv
nyckeln kastar hon
i förglömmelse
dörrarna
låter hon fläkta
i vinden
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar