fingrarna mina blöder
likt lerjordarnas uttorkade
sprickor
nariga fingrar
lämningar röda en gång
sandstensklippor
av eldar glas kross
fingrarna mina blöder
vet ej varför jag skriver älskade
det finns en röst vilken säger
du är löjlig
du är patetisk
vem skulle vilja dig
en spillra
förena dig med sprickorna
älskade
jag kan
riva mig i trasor
väva mig till en trasmatta
så kan jag lysa dina golvbräden
och detta
måste
på något sätt
bli det sista jag skriver
ty orden skär mig sönder
jag skänker ej glädje
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar