i filmen målade de
en kvinna i ensamhet
kvinnan kunde lika gärna ha varit
en man
en vandrare söker tak över
huvudet
en sårad vandrare
regnet är en öppen flod
hon bejakar hans bön
bjuder honom den föda hon har
knapp är den
hon bjuder honom värme ur
eldkorgen
natten vandrar in
först visar hon honom uthuset
hon frågar honom
skulle du vilja komma in
ligga bredvid mig
i löfte att bara ligga bredvid
mig
han ser undrande på henne
kanske ser han hennes vidöppna
bön
han är en löfteshållare
han bejakar hennes bön
med löfte
hon tar mjukt hans hand
tårar tränger tyst fram
han säger; jag har en älskad till
henne är min vandring
skall jag lämna din bädd
hon kryper tätt invid
samt gråter skakande
han håller henne i famnen
hennes gråt är årens längtan
efter just
beröring
en hand
en levandenärvaro
jag grips av bildens smärta
samtidigt
så vackert framställt i skönhet
så väl kan jag andas vägarna
så skriver jag
till vem det berör
var gång i trenne
har jag
var gång
de virvlat in
sjungit
dansat
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar