vari andas du

moderfader

vari andas du

så

sträng

värken skär mig i bitar

strängen din

barnet mitt

har

brustit

räds icke floden

därför

andas jag

sträng

tonerna dina mattas allt för fort

andedräkten min spinner ditt silverljus

ur källan vari din önskan skimrar

den du förträngt

till lyran vilken inväntar dina fingerknoppar

land för visad

så vore mina händer

fyllda av liv

önskebrunnar

vad

önskar du dig då

det har jag förskjutit

lagt djupt in i en ficka vet ej var

landsförvisad ser jag mina steg

ser ej mig

en krusning rör mina händer

land

för

visad

dagbräckning

dagbräckningen tvättar sotflagor

ur elden vilken slocknade

i floden vilken rinner ur hennes skönhets händer

hon lyfter dem

kallar in silverstoff virvlar i mjuka moln

in i eldskruden

dagbräckningen niger inför silvermodern

tillreder

dagens

stigar i kärlek

detta

kopparklanger

är lagda i solvinden

eldarna brinner i fjärran helt nära

ansiktet

ser jag

i lågornas skimrande smekande händer

lugnt

fridfyllt

sitter i stenmoderns knä

under hasselträdets krona

önskar mig

god resa

detta

är över nu

frågan

jag frågar dig

varför knöt du snörkorsetten så hårt

varför böjdesbröts min rygg

för att du ej skulle förblöda av såren du gavs

jag säger dig

det gavs mig aldrig möjlighet att helandeandas

var det därför du knöt den så hårt

för att såren vilka gavs ej skulle synliggöras