trätesmarker

blöder


av slungad ohållbarhet



honung blev det ej ty bina frös

av den vind vilken slocknade



i skogskoja sitter

hon vilken värmde bin i sina händer

av skogens djupglödande ljung rör hon

helandehonung



till trätesmarkers

blödande

sårhärdar



*



rör vid mig varsamt



*



görelse av göra



molnbergen

skingras



blåmåne

stiger





stiger ur korpens vingar



sänker öga in i kopparslags

glödande värme



korpen

cirklar



läser sandstenars lagda



ur korp löses

vita stenar



lägges i den hand

vilken öppnats av

vargens

vita



grynings strimmas ögon



han sveper manteln om sig

beger sig till hon





hon vilken bär hans ord i bröstkorg



korpen

lyfter



nattens svärta

in i



örnens

väktarrede





*





vet du då ej

att livet svunnit mig





ser in i händernas svarssjöar

arken är tomma ändå andas molnorden

fäster molnord med lösa trådar

silkestrådar i väven av vad

ber molnord flyga fria in i fjärilsvinden

i det molnorden är redo



det finns de vilka kan tala även om



vet du då ej att livet

mig svunnit





*



hovarna dånar

i bergens dimmade händer



tömmar

är hårt virade



i västanvindens grepp



sefyr

andas





molnarena är öppnad



träden

vingträden är kupol

är knopp



hovarna dånar



eller är det

eldfaten vilka brinner

eller är det

stigens dånande hjärtslag





han är det



han är det vilken väckt

trumman i grånad tinning



hon dansar i drömfälts

glödande

lava