oxeln glöder i hans händer
fäll ej mina tårar
blivande är skogsbladens
tjärndröm
vari de röda fjällen planterat
det vilket var
han begrundar yxans klinga
vakar över tjärnens
visshet
oxel vilken glödgade min frusna
väg
jag ser månskäran
hennes diadem framträda ur skymningselden
oxeln susar stilla
lägger en droppe
en månpärla
i hans handkommande
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar