i ekarnas
lundar
har hon fallit
framstupa
ansiktet är vänt
in i höstbädds inreglödande
sakta
sjunker
hon
in i
tystbladens
kronfjärilskokonger
pyramidskeppets glaskulor
faller isär
stiger
kristallklara
in i järnklangers
granatskålar
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar