hon sitter vid källan
källan av
den spruckna brunnen
handleder är brännmärkta
av dragrep
ömmande
ärrfärder
hon har tappat händerna i
kjolarnas trasade
vidder
vandraren
är på vägen
passera förbi
stannar
vid
en kvinna
lyfter hennes hand
kysser handen
ärren helas
av örtlyssnans
inlevande
förmåga
med
han lägger armen runt
hennes sjunkna axlar krökta
göm dig ej kära
ty jag ser min älskade i dig
stig fram
jag ber
han rör vid brännjärnsmärken
i det tolfte bladets begynnande
klingar smärtans ärrkedjor ut
hon upplever
tillit
i hans händer
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar