så sätter jag mig under
hasselträdets
en gång givna
hör kullerstenar dra bort
brunnslocket skälver
genom springa flämtar lågan svagt
alt
svagare
slocknar
lågan
i insikt inser jag
brunnslocket var mina ögon
vilka slöts av handen
vilken tog min puls
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar