prästinna i månsilverskönhet
rena anletsdrag
rör vid månskäras klanger
ljuder
vida
kupar händer
silverskiva
upplyser
natten dunkla
livets strömmande
reflektioner
genom dig
strömma de
ebb
flod
flod
ebb
allt vilket i kommande
vilket var
andas nu
i
är
meteorregn gråter
hjärtats strömmar
vi påminns
om tvivelsmarorna vi sänder
våra nedslagna ögons
tilltro
av ditt ansikte vilket du
då och då
låter oss
se
vara
ärrat av alla nedslag
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar