i tornet
med de nio gallren
står en kvinna i sorgflor
hon har stått däri
så länge stjärnor minns
varje
fullmåne
höres hon
andas djupt
strupvingar ljuder
kvinnan gråter
med det instängda
barnet
månmoder silvrar skugga
fäster pärldroppar
i band
pärlband
rinner
ut
med
muren
snart
snart sker det
i en av nätter
höres nio knallar
sorgflor
släpper kvinnan
hon klättrar fri nedför
pärlbandet
törnrosfågel
kysser
hennes ögon fria
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar