jag väntar dig
däri
hon lagt mitt pärlskimmer
stilla
kan du
se
mitt hjärtas andning
*
är du ekot av min längtan
den vilken stiger ut ur skuggorna
vars doft sänts mig
så många gånger
utan närmande
så många gånger nuddande
doften vilken
skingrats av viddernas oro
*
jag väntar på den mannen
vilken ser igenom mitt avvisande
som även ser att mitt säkra
är mitt osäkra
min styrka är min svaghet
samt tvärtom
*
vinden stannar vid trädet
min vilja är dig nära
din närhet
är
min vilja
trädkvinnan
ser in i vinden
du vet att jag är
ett vissnat träd
du vet också att träd
aldrig upphör
att hoppas
vinden rör vid hennes hjärta
*
isen råmar i natten
betar
sjöblad
lägger patience
det ser bra ut
hjärterdam vandrar
isen sluter ögat in i sömn
drömmer snögnistor stigande
mjukdansande ur iselden
isen öppnar ögat
av ens
närvaro
hon stiger in i pupillen
*
allt är ej det tydliga vilket det
kan synas vara i dagtima
hon stannar nattens vinge sitter
helt stillavakande
i ett av träden kupar vingen
andas in stjärnglimmergåva
lyser upp hennes tvekan hon ser
åter stigen vacklar
nattens vinge breder ut vingen
viskar; stanna
du kan icke springa bort från det
vilket följer dig
stanna tag min hand låt oss
vandra varsamt
hon lystrarstannar lägger handen
i nattvingens hand
så vandrar de skogen till mötes hon
är på väg vända sig om
nattvingen hyssjar ilningen stilla
i hand i lyssna vad hör du
tystnaden hör jag
så gör du så gjorde du, du
försökte springa bort från ditt hjärta
skogen trasslade dina steg din
framfart
*
Snäckvakaren ser lagunen försluta
läpparnas skönhet
han stiger upp sätter sig på
klippkammen
allt är tryckande stilla är det
trycket över mitt bröst
så många galopperande hjordar är
det trycket inför
stormhästarnas ankomst vad
inkallade din vrede
din slutna mun stjärnor ser jag
stiga ur dina ögon
sjöstjärnor stiga törstande in i
himlahav
sjöhästar ser jag beta här där gräset ännu
andas azur sjökor höres råma
jag ber dig öppna din mun
snäckorna hör jag darra
lagunen öppnar munnen
han dyker in i azurblågröna
skiftningar
breder ut händerna till täcke
hon andas in hans händer
älskade
jag är här
kanske dog jag en bit på vägen
kanske är jag ett korallträd
kanske är jag
en mussla
kanske tillåter jag dig
skymta mitt
pärlskimmer
i ljuset av dina händer
*
det stora trädet
vakar med slättens rörelse
rötterna ringlar trädet i vida
solvingar
vad ser du
frågar trädet
inkasolen
stig in i cirkeln
tag trappstegen i din hand
jag skall vagga dig
in i helandesömn
fjärran nära
höres skallror väcka salvia
*
hon bär
stjärnskruden
*
säg mig
var har du dina rötter träd
av de vida rötterna
hur vandrade du
hur stannad du
stannade du
eller såg du gässen flyga i vinterhimlen
giv mig lä
här vid dina rötter
lägg din arm runt mig
låt mig uppleva gryendets
varsamhet
förtälj mig dina resor
låt mig resa med dig
uppleva
skotten stiga in i spirande
säg mig träd
var
har du
dina rötter
där vargen den vita vakar
i nattens stjärnglödar
*
hon är stigen in i glömskeskogen
glömde knäppa knapparna
i hasten av
stormens ankomst
förtvivlat
söker hon hålla samman livet
driv mig ej in i
ut ur det jag stängslat
*
kan du
giva mig lä i det stormarna
anträder
i det dalarna drar in mig i
tystnad
kan du se in i tystnaden
kan du se mitt hjärtas låga
kan du
kan jag
kyssa din fingrar
röra vid din panna
smeka dig lugn i min närhet
kan jag
var är du
kan du invänta upphörandet
det vilket föser mig bakåt
kan du höra pansarbanden spricka
kan du ta
emot
vårda nyckeln till mitt hjärta
kan du
locka mig till att orka leva
fullt ut
är det då din vilja att stanna
då är du man
den vilken ser min sårbarhet
i min styrka
kan du
kyssa min hud öppen
veta var
låset
är
kan jag
lägga nyckeln i dina händer
*
låt
våra livskroppar
andas hudnära
upplösas
stiga in i bortanför
den skrud vi gav oss
upplösas
stiga in i bortanför
de stränder
vilka knäpper händerna
runt
havet
låt våra kroppar
resa
närma dig ej
förrän du är redo
*
jag väntar dig
däri
hon lagt mitt pärlskimmer
stilla
kan du
se
mitt hjärtas andning
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar