trädet i den yttersta skogen
susar stilla
du milda vind
vilken rör vid mina nyväckta snöblad
vari är dina stigar lagda
säg mig är dimman din mantel
vävd av stjärnljusens
gryningsstämma
säg mig
berätta mig
din vägs ankomst
vinden ser in i hennes ansikte
ser bladen i kronan smälta
hennes ögon ännuslutna skälver
trädet stiger in i en kvinnas
gestalt
med varsamma milda fingrar
rör vinden vid hennes ögon
hon ser vinden knäppa upp
mantelns sammanhållande smyckespänne
ser mannen träda fram ur dimman
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar