han
sveper ut
med
nyckelhornsskallran
skalet spricker
han sår
spår
i sandens vågor
täcker mjukt
oasens
vattenmåne med händerna
vakar vid
vissnad stam
manar eldbladens pärlor
till andande
i fjärran hör han
hennes vristbjällror
följa karavanens
mjuka
vaggning
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar