skogsstjärnsstenar

ur kvinnodalens källa stiger hon

länge hade hon sett

elden brinna

där

i

fjärran

helt nära

egentligen

hon följde vägen

följde stigen uppför berget

däri elden brann

i ringen av skogstjärnsstenar

vakade han

du är det

sakta knäppte hon upp huden

bjöd in honom

till

hjärttemplets

toner

han kysste hennes ögon fria

där i ringen lever de i frid