askhälld

askan ligger utslagen

hälld ur spannet hon bar

ur kopparklanger drivet

ässjan glödde

i hans ögon

hon invakade eldens

spirande

i dalen vari ängsullen

bäddar hennes fötter

hon försvann

i skymningsskyarna

han ser pärlemormolnet

landa i bergets händer

berget breder ut vingar

flyger till ringen

däri askan kan blomma