bedjan

hon bad vinden

släcka lyktorna

i trädens kronor

bad mossan

täcka

hennes huttrande

sömnlösa kropp

hon bad spindelmor

väva slöjan

till att dölja hennes sargade ansikte med

hon bad

nattens svepning

upptända

stjärnorna i hennes himlabröst

däri

kom friden

in i hennes händer

hon upphörde helt drömma

ögonen vilka ömt viskade

älskade min

är du

svarade dessa kvinna

och var de alla

hon