frostknut

i midnattsblå mantel

vandrar en kvinnomoder

hennes hår är en utslagen frostknut

gnistrande

klarhet

skruden

vit

rosenvävd

fållen är fransad

ur

varje steg

hon har smekt

markernas drömmar

smeker

markernas drömmar

viskar

räds ej

räds ej stråkens mjuka föring

vem viskar till dig

så har jag

flytt

tonerna

därför

viskar jag

räds ej

det finnes ett ansikte

vilket passar in i varje kontur

av ditt ansikte

det finnes en hand

för varje

hand

så tomma är hennes blickar

ett silveraktigt sken

en röd bröstgördel

stiger upp ur nattskärras

flyende

klarhet