du snidade orden
med bladet i din hand
gnistrande diamanter
gav sken
i marklängtans svärta
du putsade diamantäpplen med
trasans alltmer
fransade
tummade veck
en storm råkade röra vid
diamantäpplens
sken
tusende glasfjärilar
flög flyende in i ökensolens
berättarglöd
orden är
stängda nu
du skar dem
alltför djupt in i yta
diamanter gav sken
av ditt glömda hjärtas glömda
tanke
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar