han färdades milsvida
ögonen
klarnade
hörde vattenbäckar porla
där under höjda valv
kupor
hälar
fyllda med klarnande
strömmar
belivar
tåknoppars
sakta öppnande
hans hjärta talar
ur tysta leendeläppar
han stannar
vid kanten
av det vida ögats sjö
hon möter honom
i dimmans lyftande
han stiger i
till hennes sträckta handblommor
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar