midjeskära

stigen

ur handen

vandrar en kvinna

barfota i vitmarkers

rosenblad

frostade

kjolen vid

är midnattsblå

in i violett

stjärnsläckta

månskära

bär hon i silvertråd runt midja

stenar

följer hennes fjät

vari är hon kommen

kommen är hon

till stranden av släckta segel

bringa bud

bringa bud till hon vilken vakar

med hennes stigar

stenar andas rotvida

in i strandens vinterdrömmande vass

hon når nedför stigen

över spåret

under tallens höga

bänken övergiven

tåras vid anblicken av blödande händer

stranden når hon

islagd tunn

månskäran stiger fram inför henne

sätt dig i min handvagga

hör ej

förblindad vandrar hon

till isens gnistrande pilar

hon ser vaken

den svarta vidgade pupillen

månskäran lägger mantel runt henne

sluter hennes smärta in i händer av månjord

rör vid isen

visar ansiktet hon drömmer

hon viskar

så rör vid mig

rör vid mina händer

slut mina ögon

låt mig uppleva dig utan ögon

uppleva ditt hjärtas sång

din andning

din doft

den du

verkligen

är

månskäran bär hennes sömn in i

månsilverdalens

tempellundar

vila

dotter

vila

vår skall komma dig nära

av dina tårar skall vi sömma

de vackraste pärlmockasiner