flodbåten

flodbåten stakar ut

sumpmarker andas

täckta

träden bär

långa vita hår

i grönbladskronor

ytan är stilla

täckt

vid varje hans årtag

skapas

rundlar

cirklar

planeter

hägrarna lyfter

lommen spelar

hennes ögon smeker

hans vackra händer

vågen

vågen stiger över henne

sveper henne med

flodbåten fäller in färden

han för henne

till gläntan

däri han mjukt spinner nätet

regnbågsnätet

vari han sant förtäljer henne färden

hon rör vid hans hjärta

vi skall mötas

där vindarna viskar våra namn